Jaha, för min egen del kan jag nog genomfört karriärens hittills tuffaste staklopp. Med tanke på mina förberedelser senaste 1,5-2 veckorna med förkylning och lite träning så blev det extra tufft idag. Trots detta tycker jag att loppet var ok… men att det finns en hel del kvar att plocka ut, detta var ett riktigt välbehövligt träningspass för framtiden. Inte minst mot Vasaloppet.
1300 höjdmeter och 65 km långt lopp blev det totalt. Ett X-antal branta backar med bland annat en ihållande stigning på ca 3 km på varje varv som mätte 22 km. Fokus för min del var redan från start att inte stressa iväg samt försöka hålla lugnet. Grundsyftet med dagen var att det skulle vara ett riktigt bra stakpass… och det blev det! Det är klart att en bra placering är roligt och motiverande, men idag handlade det om att vara realistisk och hitta fokus på genomförandet av loppet.
Det slutade med en 36.e plats med stigande kurva under loppet. Under det andra varvet och framförallt under sista varvet kom krampen… och det var inte nådigt! Jag har hittills aldrig haft i närheten av denna kramp. Det började med delar av ryggen, sedan kom överarmarna, hela magpartiet, framsida lår och sist men inte minns vänster stortå…använder även det verkar det som!
Kroppen har fått sig en duvning och som sagt ett välbehövligt och viktigt race för framtiden. Här närmats väntar ytterligare en vecka i alperna, imorgon packar vi bilarna och Team Tynell-trailern här i Österrike och Seefeld för vidare resa mot Italien och ny tävling nästa lördag.
Återigen ett stort tack till servicestaben som levererade ypperliga förutsättningar längs med spåret samt vallning av Salomonlaggen som återigen håller toppnkvalité.
/Rikard