Då är man en erfarenhet rikare och en utmaning som ställde prov på mentalt fokus. Detta lopp handlar väldigt mycket om att hitta tankar som skapar drivkraften att fortsätta köra vidare.
Resan började i fredags med flyget mot Luleå för att möta upp transporten vidare mot Jokkmokk, en behaglig resa om man inte kör bil då förstås, hela vägen. Detta gjorde morsan och farsan, Grycksbo-Jokkmokk med närmare 100 mil enkel resa.
Väl på plats var det dags att börja reka längs med banan och testa skidor. Det visade sig vara riktigt varmt upp i Norra Norrland också. Varmgrader och delvis regn under dagarna gjorde att det blev riktigt, riktigt blött, löst och tungfört under lördagens skidtestning.
Förhoppningen var att det skulle frysa på till söndagens race vilket det också gjorde. Detta var verkligen tur då loppet hade blivit betydligt tuffare med varmgrader direkt från start. Istället hade vi riktigt fina förhållanden med sol och hårda spår under första delen av loppet som öppnades i en behaglig fart. De första 8,5 milen var en sällskapsresa med en klunga på 30-talet åkare och en herrans massa pinkpauser.
När det sedan var dags för vändning så började tempot skruvas upp och vid ca 9 mil åkning började dom första hårdkörningarna komma. Solen hade också börjat så smått värma upp snön, så den hårda hinna som fanns i skidspåret började försvinna.
Vid 10,5 mil tog min krafter slut, tyvärr fanns inte riktigt det där trycket som jag känt senaste racen. Nu började en kamp om att hitta delmålen, hålla fokus, skapa kraft att hela tiden hålla farten uppe. Det blev solokörning för min del de kommande 4,5 timmarna tillbaka till målet.
Man börjar känna att orken försvinner mer och mer, man överväger om man orkar öppna upp vätskebältet för att dricka eller ta en energikaka. Jag är medveten om att energin behövs men man får tvinga i sig det som ska ner i magen. Det kommer perioder under loppet som känns bättre och sämre. När man befinner sig en sämre period åker man och längtar tills att man ska få de där 5-10 min som kommer kännas lättare. Ja, detta är tankar man bland annat brottas med under loppet.
Sista 2 timmarna av loppet bytte jag till andra stavar och större trugor. Anledningen var att det började bli väldigt löst i spåret. Ett bra val där jag får en upplevelse att jag kan plocka fram krafter för att hålla en något jämnar och stabilare fart sista två milen. Känslan att sedan få glida över mållinjen, stanna och känna att man är klar… den är skön!
Nordensköldsloppet är något utöver det vanliga, ett riktigt fint lopp och en riktigt spännande utmaning. Det är klart att jag hade önskat en kropp som svarade bättre men jag är just nu väldigt nöjd med att jag faktiskt tog mig i mål. Söker du en utmaning så rekommenderar jag starkt detta som ditt nästa mål på skidorna 2017.
Nu är vintersäsongen 2015/2016 avklarad, skidorna läggs in för sommarförvaring och en period av mindre fokus på uppstyrd träning väntar. Nästa mål är ändå satt, om en månad springer vi 10-mila i Falun.
/Rikard
